|
Ett projektarbete på kursen Miljövård, Översiktskurs, 5 poäng, ht 1997, vid IMES, LTH. Location: http://www.df.lth.se.orbin.se/~mikaelb/environ/cans-sve.html Datum: 1998-01-18 |
Denna webbplats tar upp frågan om konservburkar utgör ett miljöproblem eller inte. Eftersom konservburkar numera samlas in tillsammans med övriga metallförpackningar så tar jag även upp dessa. Metallförpackningar är vanliga i hushållet och det är därför intressant att utvidga sina kunskaper inom detta område.
Konservburkar kan bestå av stål eller aluminium. En konservburk av stål är oftast överdragen med ett tunt tennskikt. Över 40 miljarder konservburkar tillverkas i världen varje år. Konservburken är den förpackning som ger längst hållbarhet åt sitt livsmedel.
Exempel på metallförpackningar:
Metallförpackningar består av stålplåt eller aluminium. Stål är en legering av järn med mindre än 2% kol. Stålplåten kan vara förtennad och kallas då bleckplåt - ca 0.3% av burkens massa är då tenn. Aluminiumet i konservburkar av aluminium är legerad med 0.5% mangan och 0.5% magnesium för att göra materialet starkare.
Järn har den kemiska formeln Fe från det latinska namnet ferrum. Smältpunkten är 1539°C. Järn är människans viktigaste metall sedan 3000 år tillbaka. Det är det fjärde vanligaste ämnet och den billigaste metallen. Det förekommer i järnmalmer främst som oxider, t ex som magnetit (Fe3O4) i svartmalm och som hematit (Fe3O3) i blodstensmalm, men även som sulfider och karbonat. Järnmalm bryts i Sverige. Järn påverkas av magneter. Järn ingår i hemoglobin som används för att transportera syre i kroppen.
Tenn har den kemiska formeln Sn från det latinska namnet stannum. Smältpunkten är 232°C. Det har använts av människan sedan förhistorisk tid. Tenn är en bristmetall och förekommer främst i mineralet kassiterit (tennsten). Tenn rostar inte och motstår annan korrosion. Organiska tennföreningar är giftiga, de användes t ex tidigare i båtbottenfärger men har nu förbjudits.
Aluminium har den kemiska formeln Al. Smältpunkten är 660°C. Det upptäcktes år 1827. Det är det tredje vanligaste ämnet och utgör över 8% av jordskorpan och 7% av vanlig svensk ytjord. Det utvinns främst ur bergarten bauxit på elektrolytisk väg. Bauxit finns inte i Sverige utan i tropiska områden. Aluminium får snabbt en oxidhinna som skyddar mot fortsatt korrosion. Aluminium kan påverkas av virvelströmmar. Virvelströmseffekten i aluminium används i elmätare. Aluminium misstänks spela en roll vid uppkomsten av neurologiska sjukdomar, men sambandet är troligen svagt.
Gruvavfall är den största källan till metallutsläpp i naturen. I slagget finns bl a giftiga tungmetaller. Den sura nederbörden gör detta till ett växande problem. Försök pågår med bl a övertäckning för att fördröja urlakningen.
Utvinningen är också energikrävande. Detta gäller speciellt för aluminium - det går åt tjugo gånger mer energi för att framställa 1 ton aluminium från bauxit än vad som går åt för att smälta om 1 ton aluminiumförpackningar. Bauxit importeras inte till Sverige, utan man importerar aluminiumoxid som reduceras till metalliskt aluminium.
Det förekommer utsläpp av tungmetaller och rökgaser från smältverken.
Konservburkar
väger mer än t ex aluminiumlaminerad kartong, dessutom
är burkarna mer skrymmande än kartong vid transport till
fyllaren. Kartongen levereras nämligen på rulle. Detta
leder till att att transporter av konservburkar drar mer bränsle
än transport av kartongmaterial.
Anledningen till att man använder ett tunnt (6 µm) aluminiumskikt i kartongen är att det fungerar som en effektiv barriär mot ämnen som skulle kunna tränga in och ut ur förpackningen.
Om man slänger metallförpackningarna i de vanliga soporna så kommer de att deponeras eller förbrännas. Deponering gör att metallen försvinner ur kretsloppet. På vissa deponier, t ex Filborna i Helsingborg går avfallet till deponering i biocell. Biocellen är ett fack i tippen där avfall bryts ner av mikroorganismer till bl a metangas, vilken används för el- och värmeproduktion vid ett lokalt kraftvärmeverk.
En viss mängd hushållsavfall går till rötning där gas för fordonsdrift utvinns och man får även gödning som används i stället för konstgödsel. Enligt växtekologen Torleif Bramryd har en liten mängd konservburkar av stål en positiv effekt på nedbrytningen. Om det då kan bildas organiska tennföreningar vet jag inte.
Om
man bränner hushållssoporna så kan aluminium
oxideras och utveckar då 30 MJ/kg, detta gäller
främst för aluminium i aluminiumlaminerad kartong.
Energiutvecklingen är ungefär densamma som för
stenkol. Vid förbränningen bildas inte koldioxid utan
endast ofarlig aluminiumoxid.
Konservburkar av stål i soporna gör att energiutbytet vid förbränningen blir sämre. Vid förbränningen bildas bl a organiska tennföreningar som binds till stoftet. Slangfilter eller vattenfilter används för att skilja ut stoftet ur rökgaserna. Det giftiga stoftet deponeras sedan under kontrollerade former.
Trots förbränningen så kan man ändå utvinna järnskrot ur askan med kraftiga magneter, men järnutbytet blir sämre eftersom förbränningen gör att en del av järnet oxideras. Utvinning av järnskrot sker vid 8 av 21 anläggningar i Sverige t ex vid Spillepengen i Malmö, dit bl a lundabornas hushållssopor går för energiutvinning. Pga nya EU-regler, angående metallers renhet, har det blivit svårare för stålverken att acceptera järnskrot från sopförbränning.
Den
bästa metoden är att samla in förpackningarna för
återanvändning eller materialåtervinning. För
konsumentförpackningar av metall används nästan bara
materialåtervinning. För förpackningar inom industrin
förekommer även återanvändning.
Återanvändning är oftast det miljömässigt
bästa, men är olämpligt för matförpackningar
av hygieniska skäl. I Lund är det Lunds
Renhållningsverk som samlar in. De levererar
metallförpackningarna till Ragn-Sells i
Malmö, som i sin tur levererar dem till Gotthard
Nilsson i Älmhult, som fragmenterar och sorterar dem i
stål- och aluminiumfraktioner, vilka sedan levereras till
Fundia i Smedjebacken respektive Gotthard
Aluminium i Älmhult. Utsorteringen sker med hjälp av
magneter för stål och virvelströmmar för
aluminium. Detta gör att eventuellt felsorterat avfall
försvinner ur metallfraktionerna.
Insamlingen sköts av materialbolag som bildats av förpackningstillverkare, fyllare, importörer och handel. Det finns olika materialbolag för de olika förpackningsslagen och för metallförpackningar är det MetallKretsen som ansvarar för metallinsamlingen. Materialbolagen har ett gemensamt dotterbolag för information och förhandlingar med kommunerna som heter Förpackningsinsamlingen. De har ett annat gemensamt dotterbolag som sköter avgiftsadministrationen: REPA. Eftersom insamlingen går med underskott är producenterna tvungna att betala förpackningsavgifter.
Det är MetallKretsen som äger de insamlade metallförpackningarna och som alltså bestämmer vem som ska transportera, sortera och smälta om dem. MetallKretsen är skyldig att rapportera om insamlingen till den statliga myndigheten Naturvårdsverket, eftersom det finns nivåer bestämda av regeringen för hur stor del av de på marknaden satta förpackningarna som skall samlas in. Det är tillåtet för företag att själva ordna sin förpackningsinsamling men då måste de redovisa insamlingen till Naturvårdsverket.
MetallKretsen
har inte hand om insamlingen av returburkar för dryck utan denna
sköts av Returpack. Dryckesburkar av
aluminium blir till nya burkar efter omsmältning hos Gränges
i Finspång och i England.
Förpackningarna bör lämnas in rengjorda och ihoptryckta. Speciellt viktigt är det att rengöra aluminium eftersom matresterna fattar eld i smältan och oxiderar aluminium som då inte kan återanvändas. Tyvärr är det ofta aluminiumförpackningarna som är svårast att rengöra då de ofta är små och kladdiga eller har använts i ugn med fastbrända matrester i kanterna. Om man använder mycket varmvatten vid rengöring blir den totala energiekonomin mer tveksam. Det är dock bättre att lämna in orena förpackningar än att inte lämna in dem alls. Avdrivningsugnen (se nedan) gör dock problemet med matrester vid smältningen mindre än det annars skulle varit.
Rengöringen ger en lukt- och bakteriegiftfriare arbetsmiljö för de som hanterar förpackningarna. Man slipper också råttor vid återvinningsstationerna. Det sägs att man skall skruva på korken på tuber eftersom de inte kan tömmas helt.
Färgburkar som innehåller färg eller andra burkar med farliga kemikalier skall lämnas till en miljöstation som farligt avfall. Det pågår försök med flytande kväve för att få bort färgen så att metallen kan återanvändas, vilket skulle löna sig eftersom det kostar mycket pengar att lämna burkarna till SAKAB för destruktion.
Aluminiumlaminerade kartonger t ex juicekartonger skall lämnas till kartongåtervinningen. De går till energiåtervinning eller materialåtervinning. Aluminiumet kan separeras och återvinnas även om det är svårt, och mer utvecklingsarbete behöver göras.
Metalliserad plast, t ex kaffe- och chipspåsar skall lämnas i de vanliga hushållssoporna eftersom de innhåller mer än 99% plast. För närvarande finns ingen speciell insamling av mjukplast.
Förpackningarna går igenom en avdrivningsugn innan de smälts och där bränns etiketter, färg, plastbitar och matrester bort.
För närvarande avtennas inte konservburkarna utan tennet smälts ihop med järnet. Tennet går därefter inte att separera från järnet med raffinering eller med någon annan praktisk metod. Tenn i stål gör det sprött om halten är för hög. Man blandar därför in järn med låg tennhalt. I vissa tillämpningar gör det inget om stålet innehåller tenn. Nackdelen är att bristmetallen tenn försvinner ur kretsloppet.
Det finns avtenningsanläggningar i t ex Danmark och Schweiz. Enligt beräkningar skulle det troligen vara lönsamt att bygga en avtenningsanläggning också i Sverige. Försäljningen av tenn och tennfritt stål skulle täcka kostnaderna, dessutom gör man en miljövinst.
Avtenning går till så att konservburkarna sänks ned i het kaustiksoda och med elektrolys samlas tennet upp på katoden. Denna metod avlägsnar också matrester och etiketter.
Vid smältning av konservburkar med matrester kan man tänka sig att organiska tennföreningar uppstår. Utsläpp av dioxiner kan förekomma då konservburkar med rester av salt mat smälts.
Av återvunnen metall kan man tillverka:
Nästa
gång du ser en metallförpackning kommer du kanske att
tänka på alla de miljöfrågor som är
förknippade med denna. Du kommer säkert att anstränga
dig lite mer för att lämna in dina förpackningar
på rätt ställe. Metallförpackningsinsamlingen
var den förpackningsinsamling som kom igång sist, men som
både ekonomiskt och miljömässigt har möjlighet
att bli den lönsammaste. Om vi lämnar in våra
förpackningar så blir miljöproblemen inte så
stora, eftersom det är vid utvinningen och framställningen
som de största miljöproblemen finns. Tenn är dock en
metall som tycks vara illa lämpad för det framtida
kretsloppssamhället bl a pga de giftiga organiska
tennföreningarna.
Tabellerna är intressanta och självförklarande trots att inte alla diskuteras i texten.
|
Materialåtervinning |
Återanvändning och materialåtervinning |
||||
|
Förpackningtyp |
MetallKretsen |
Prod. m. eget syst. |
Totalt resultat |
Krav |
Krav |
|
Stålplåt: konservburkar och fat |
40% (av 55 362 ton) |
95% (av 366 ton) |
54% (av 78 653 ton) |
50% |
70% |
|
Aluminium, ej dryckesburkar |
17% (av 9 066 ton) |
- |
19% (av 9 186 ton) |
50% |
70% |
|
Aluminium, dryckesburkar |
- |
- |
92% (av 15 244 ton) |
90% |
90% |
|
Materialslag |
Förpackningsavgift (exkl. moms) |
|
Metall, ej fat |
100 öre/kg |
|
Metall, fat |
6 öre/kg |
|
Kommun |
Invånare |
Antal insamlingsplatser per 1000 inv. |
Metall, Antal insamlingsplatser per 1000 inv. |
|
Kävlinge |
24 169 |
0.79 |
0.70 (17 st) |
|
Lomma |
17 576 |
0.57 |
0.56 (10 st) |
|
Lund |
96 577 |
0.36 |
0.32 (31 st) |
|
Malmö |
245 699 |
0.36 |
0.18 (45 st) |
|
Staffanstorp |
19 062 |
0.47 |
0.42 (8 st) |
|
Svalöv |
12 871 |
4.35 |
4.18 (54 st) |
|
Månad |
1997 (kg) |
|
Jan |
1 780 |
|
Feb |
4 360 |
|
Mar |
3 640 |
|
Apr |
4 560 |
|
Maj |
5 980 |
|
Jun |
4 260 |
|
Jul |
1 060 |
|
Aug |
5 610 |
|
Sep |
4 700 |
|
Okt |
5 680 |
|
Nov |
- |
|
Dec |
- |
Även om dessa länkar inte har använts som källor för denna webbsida så är de användbara för framtida forskare inom området metallförpackningar. När du klickar på en länk så öppnas den i ett nytt fönster som kan användas av alla dessa länkar. Du behöver alltså inte stänga fönstret utan du kan bekvämt klicka dig igenom dessa webblänkar. Du kan använda http://www.bizbook.se/ för att få reda på mer information om svenska organisationer eller företag. Använd då det officiella namnet som står under det vardagliga.