Barnuppfostran

1:a upplagan
Copyright © 1984 by Mikael Bonnier, Lund, Sweden.
All rights reserved.

Uppfostringsmetoderna förändras med samhället. På 40- och 50-talen var det fri uppfostran som gällde. Det tycks vara så att uppfostringsmetoderna växlar med de ekonomiska konjunkturerna. Auktoritär uppfostran vid lågkonjunktur och fri uppfostran vid högkonjunktur. Detta behöver dock ej nödvändigtvis stämma. Den anti-auktoritära uppfostringen efter 2:a världskriget kan ha en annan förklaring. I Nazi-Tyskland visades det tydligt vilka konsekvenser det kunde få om ett helt folk blivit förtryckta av sina föräldrar och uppfostrades till att lyda blint. Hitler var för övrigt själv mycket auktoritärt uppfostrad. Som en reaktion mot detta kom den fria uppfostran. Senare upptäcktes en del nackdelar med denna och det blev åter modernt med klara regler och föräldraauktoritet.

Med två så här pass skilda uppfostringsmetoder uppstår det en osäkerhet hos föräldrarna. Osäkerheten förstärks av vetskapen om att barndomshändelserna betyder så mycket. Många föräldrar har också dåligt samvete för att de får så lite tid över för barnen. Den lilla tid som finns vill de inte förstöra med att ställa krav och uppfostra. Arbetslivsreformer som t.ex. sextimmarsdag skulle därför kunna innebära en stor förändring. Det vore också en fördel om barnen oftare än nu kunde följa med sina föräldrar till arbetet, så att barnen kunde få en bättre inblick i vuxenlivet.

Dubbelsocialisering innebär att barnen växer upp i två miljöer nämligen dagis och hemmet. När det uppstår konflikter mellan hemmets och daghemmets normer så tvingas föräldrarna att anpassa sig till daghemmet -- detta är en nackdel eftersom all uppfostran därmed likriktas. En annan nackdel är att ingen vuxen har en totalbild över barnets liv. Därmed finns det en risk att ingen riktigt förstår barnet. En fördel med dagis är dock att barnen får många kamrater. Men om barnet inte är väl förankrat i hemmet och föräldrarna får det svårt att knyta djupare relationer.

Dagiskulturen har påverkat hemmen. Möbleringen har t ex blivit barnvänligare - inte så många ömtåliga saker. Detta är bra eftersom det tillåter barnen att leka mer obehindrat. Men föräldrarna har blivit neutrala pedagoger istället för att vara en källa för värderingar. Allt sammantaget har detta medfört att klyftan mellan barn- och vuxenvärlden har ökat.