Den industriella revolutionen

1:a upplagan
Copyright © 1985 by Mikael Bonnier, Lund, Sweden.
All rights reserved.

Övergången från hantverk till industrimässig produktion förändrade helt människans livsvillkor och samhällets struktur. Det självhushållande bondesamhället förvandlades stegvis till ett industrisamhälle med stora växande städer där varor massproducerades och masskonsumerades.

Det var i Storbritannien som den industriella revolutionen började. Mellan 1750 och 1830 fördubblades folkmängden i Storbritannien. Farsoter blev sällsyntare, bl.a. beroende på att den svarta råttan trängdes undan av den mer skygga bruna råttan. Under 1800-talet förklarar smittkoppsvaccinet och bättre livsmedel den minskade dödligheten.

Det är svårt att säga om jordbruksreformerna var en följd av eller en bidragande orsak till den kraftiga befolkningstillväxten. Sedan medeltiden hade den engelska jorden varit uppdelad i små smala tegar. Detta försvårade ett rationellt jordbruk och omöjliggjorde experiment med nya jordbruksmetoder och växtföljder. Den engelska jorden hade skiftats sedan 1500-talet. Under 1700-talet skiftades en allt större del av jorden. Detta gjorde att storgodsen ökade på småböndernas bekostnad och därmed ställdes många småbönder utan arbete.

Tillgången på arbetskraft var alltså mycket god och behovet av varor var stort. Som ledande handels- och sjöfartsnation hade Storbritannien en världsmarknad för export av sina produkter. Tillgången på riskvilligt kapital var också stor och bankväsendet spelade en viktig roll när det gällde att förmedla detta. Minst lika viktigt var det att Storbritannien ägde både energikällor, främst i form av stenkol, och tillgång på råvaror som järn och bomull.

Med tekniska uppfinningar som spinnmaskinen, den mekaniska vävstolen och ångmaskinen togs viktiga steg mot en industriproduktion. Ångmaskinen gjorde det möjligt att lägga fabrikerna där det bäst passade, därmed skapades fabrikssystemet.

Kravet på kommunikationerna ökade beroende på att de olika industristäderna specialiserade sig på olika varor - garn på en ort, tyg på en annan. Landsvägar, kanaler och järnvägar byggdes.

Från Storbritannien spred sig industrialiseringen till övriga Europa som ringar på vattnet. Belgien industrialiserades snabbt, men var för litet för att ta ledningen. Hård merkantilistisk politik i kombination med utspridda och lågvärdiga kolfyndigheter gjorde att Frankrike industrialiserades långsamt. Dessutom var det brist på riskvilligt kapital beroende på politisk instabilitet i landet. Tyskland var både ekonomiskt och politiskt splittrat, men år 1834 bildade de tyska staterna ett gemensamt frihandelsområde - zollverein. Ruhr med sina stora kolfyndigheter blev snabbt det ledande industriområdet. Tyskland började knappa in på Storbritanniens försprång.

För människorna betydde industrialiseringen en omvälvning som både gav många nya möjligheter och svåra problem. Många hade lämnat jordbruket och blivit industriarbetare. Industriarbetarna bodde i städernas slumkvarter och utförde hårda och ofta farliga arbeten för usel betalning, även barnen utnyttjades. Många kvinnor blev tvungna att försörja sig som prostituerade åt stadens rika herrar. På längre sikt medförde dock industrialiseringen att även arbetarna kunde förbättra sina villkor.

Det gamla ståndssamhället upplöstes. Den gamla överklassen fick stiga åt sidan och borgarna blev den ledande gruppen i samhället. Industriföretagaren ordnade lån, byggde upp sitt företag och lät en del av vinsten gå tillbaka till företaget. Den nya skiljelinjen gick nu mellan arbetsgivare och arbetare.