Hexagon Styvfamiljer


1:a upplagan
Copyright © 1984 by Mikael Bonnier, Lund, Sweden.
All rights reserved.

En styvfamilj är en familj där minst en av föräldrarna är styvförälder. Styvfamiljen är den mest komplicerade familjestrukturen av alla. En familjestruktur där medlemmarna har olika bakgrund och erfarenheter, och där barnen dessutom är medlemmar i två familjer. Styvfamiljen är det slutgiltiga resultatet av en tidigare separation, och detta påverkar medlemmarna i den. Styvfamiljen är heller inte lika accepterad i samhället som kärnfamiljen.

Styvföräldrarna har ofta orealistiskt höga krav på sig själva, t ex att omedelbart och förutsättningslöst älska även partnerns barn och få samma kärlek tillbaka. Detta gäller speciellt kvinnan i familjen, hon måste också övervinna myten om "den elaka styvmodern". Kvinnan påtar sig ofta att kompensera barnen för förlusten av kärnfamiljen. I sin strävan att göra alla lyckliga måste hon förneka sina egna känslor, och när hon möter avvaktan från styvbarnens sida känner hon sig avvisad och nedvärderad. Kvinnan skall också välja mellan olika rollmodeller: "vännen" och "den riktiga modern". Svårast har styvmodern utan egna barn, hon saknar nämligen den positiva modersbilden i kontrast till den negativa styvmodersbilden. En ytterligare försvårande omständighet är att det ofta är kvinnan som flyttar till mannens bostadsområde, där hon lätt hamnar i en utanförställning.

Vid en skilsmässa får kvinnan oftast vårdnanden om barnen. För mannen betyder detta att styvbarnen bor i hans hem, medan hans egna barn endast kommer på besök. Detta kan leda till svåra skuldkänslor och hindrar glädjen i umgänget med styvbarnen. När han sedan träffar sina egna barn blir det lätt så att han överkompenserar dem.

Barn i styvfamiljer uttrycker sin vrede över sin förlust och känslor av hjälplöshet. Först förlorar de den ena föräldern vid skilsmässan och sedan förlorar de närhet till den kvarvarande nyförälskade föräldern. Barnen tror ofta att det är de som vållat föräldrarnas skilsmässa. Kanske har barnet inte heller hunnit sörja separationen innan föräldern gifter om sig. Det faktum att barnen ingår i två familjer är en viktig källa till problem. Det är viktigast för barnet att bli älskad av den förälder de egentligen bor hos; den kärleken kan bli hotad om barnet tar del av något positivt i det andra hemmet.

Det är svårare för en tonåring att separera från två familjer än från en, dessutom så försöker tonåringens familj ofta skapa en ökad sammanhållning just i detta läget. Oidipuskonflikten blir ett större problem än i kärnfamiljen, eftersom sonen ställs inför en annan man och dottern inför en annan kvinna. Dock har ju skilsmässan olika betydelse för barnet beroende på i vilken utvecklingspsykologisk fas barnet befinner sig i.

40% av alla omgiften slutar med skilsmässa inom fyra år. Problem kan uppstå i samband med att de två skilda systemen skall slås ihop till ett enda. Ofta är det tillsynes enkla problem som får en avgörande betydelse: skillnader i rutiner eller traditioner. Det krävs att familjemedlemmarna visar tolerans inför olikheterna. Ofta är det barnen som skapar splittring, de strävar tillbaka till det som var. För att familjen skall kunna överleva som en emotionellt fungerande enhet måste relationen mellan de vuxna vara stark. Man bör få barnen att tro att de kan acceptera styvföräldern utan att behöva ge upp den biologiska föräldern. Det kan vara en liten fördel om man upplyser föräldrarna om de olika problem som alla styvfamiljer ställs inför. Föräldrarna bör dessutom upplysas om styvfamiljens speciella struktur och att det inte är bra att försöka återskapa en kärnfamilj av den nya styvfamiljen.


[Uppsatser] [Mikael Bonniers hemsida]