Utveckling på gott och ont

1:a upplagan
Copyright © 1985 by Mikael Bonnier, Lund, Sweden.
All rights reserved.

Aningslösa personer drömmer sig bort från vad de anser vara det kalla tekniksamhället. De fantiserar ihop paradisiska bilder om det förindustriella lantbruket, då allt var frid och fröjd. En tid då ingen bilmotor hördes hacka i svavelregnet från de sotmättade skyarna. "Snart är den sista hästskon slagen", skriver Göran Palm i en nostalgisk dikt.

Han och många andra glömmer tyvärr bort hur det verkligen var förr i tiden. Det var tungt och slitande arbete från den tidiga gryningen till sent på kvällen. Sjukdomar och svält härjade. Barnadödligheten var stor och kvinnorna upplevde svåra och livsfarliga barnsängar. Många emigrerade till Amerika. "De goda dagarna var goda bara för några få", berättar Lars Ulvenstam i sin intervjubok Så blev mitt liv.

Nej, de som verkligen vill återvända till den gamla tiden med allt vad det innebär, är nog ganska lätträknade. De medicinska och tekniska resurserna har blivit oerhört förbättrade. Fler människor överlever sjukdomar och blir friska. Det mekaniserade jordbruket har gjort att tillgången på livsmedel är god, nästan för god. Vi har fått ett större och mera varierat varusortiment i butiken. Arbetet har blivit mindre tungt och arbetstiden har förkortats. Möjligheten att ägna sig mer åt sina egna intressen har ökat. Standarden har höjts för alla grupper, och skillnaden mellan olika grupper har minskat. Hushållstekniken har också utvecklats med dammsugare, tvätt- och diskmaskkiner. Detta har gjort att vi slipper många tråkiga vardagsmoment. Man behöver t.ex. inte längre sticka ner händerna i en nollgradig bäck för att tvätta kläder. Allt detta har den så förhatliga tekniken fört med sig.

Men precis som månen har en baksida, för allt gott något ont med sig. Alf Henrikson skriver i sin dikt Mekanikens gyllene regel: "Vad vi vinner på si går förlorat på så". Skövlade regnskogar, försurning och kärnkraftsavfall är en del av det pris vi får betala för välfärden.

Kontakterna mellan människorna har minskat i och med att vi har blivit självständigare. "Nu är det inte långt emellan människornas hus, men långt emellan hjärta och hjärta", skriver Nils Ferlin i en dikt.