Varför litteratur?

1:a upplagan
Copyright © 1983 by Mikael Bonnier, Lund, Sweden.
All rights reserved.

Böckernas ord kan lyfta dig bort från vardagens monotoni, ge dig insikt om andra världar och dela med sig av andra människors erfarenheter. Böckernas kunskaper gör folket mer motståndskraftigt mot förtryck - svårare att underkuva.

Men en bok bör läsas med kritisk distans annars kan den bli förledande, få dig att se verkligheten utifrån felaktiga förutsättningar.

Så kan man sammanfatta innehållet i fyra artiklar om litteratur. Artiklarna är:

Vilhelm Moberg,       "Berättelser ur min levnad" (1968, utdrag)
Per Wästberg,         "Bryta bröd med de döda"
Jean Jacques Rouseau, "Emile" (1762)
Daniel Defoe,         "Fotspåret" (1719)
Lennart Frick,        "Läslustan" (1975)

Böckerna vidgar dina vyer, ger dig nya erfarenheter och upplevelser utöver det vanliga. Människorna i böckerna blir verkliga, och du får uppleva deras känslor. "När läsning är störst som upplevelse innebär den en form av identifikation med bokens personer", skriver Vilhelm Moberg. I en god människoskildring glömmer man inte bort människorna, man blir "inte kvitt personerna i boken." Litteratur bygger på mänskliga erfarenheter, därför är litteraturen "samhällets minne och en lagerlokal för tolerans", med Per Wästbergs ord. I Emile har Jean Jacques Rousseau en annan syn på böcker: "Jag hatar böcker: de lär oss endast att tala om saker, som vi inte känner till."

Den förfalskade eller den slarviga beskrivningen innebär en fara. Det är därför viktigt att kontrollera att fakta verkligen stämmer. Detta är tämligen lätt att göra när det gäller fack- och sakprosa. Det är svårare att göra detta med skönlitteraturen. Med Lennart Fricks ord: "Själva genren blir ett alibi: ingen behöver riskera att 'ställas till svars'. Detta gör att skönlitteraturen inte tas på allvar."

Böckernas innehåll skall inte slaviskt respekteras, utan läsningen skall vara kritisk. Först då kan böckerna bli en verklig källa för inspiration och stimulans.